tezt

Synd ändå

Har kommit på att jag älskar Lidköping trots allt. Förjävla fin stad. Platser jag uppskattar:

RÅDHUSBRON (särskilt klockan 2.05)

Ågårdsskogen

Utsikten från mitt fönster

Rådhusbron - igen

Min väns rum

/kommit över sitt öde

Kärlekens Historia/Lidköping

Jag tänkte precis beskriva en känsla jag har, men så fick jag en "Aha-upplevelse": Det enda jag gjort på den här bloggen är att beskriva de olika känslor som uppkommit (dock bakom en fasad av någonting annat ibland).

Jag läste "Kärlekens Historia" av Nicole Krauss för några dagar sedan. Den var intressant på det sättet att jag blev så berörd av den att jag satt

och smågrät under flera kapitel och inte för att det var någon sorglig bok och inte heller för att den var extra vackert skriven och någon "lyckogråt" var det inte heller tal om. Överhuvudtaget så var mina reaktioner under läsningen av boken en mysterium. Jag tyckte inte att den var så fantastiskt bra, men jag tipsar om den. Ett starkt tips till och med.

Något jag däremot inte tipsar om är filmen "American Pie: The Wedding", men att det är en så kallad "PUDEL" är väl (förhoppningsvis) alla red

an medvetna om. På tal om bröllop så verkar det inte bättre än att dagarna här i Lidköping är räknade för både mig och Seroka. Stunden jag längtat efter i ca ett decennium är alltså äntligen inne. Jag tänker inte göra någon stor sak av det, utan snarare sätta på mig flanellskjortan och dra (snabbt som fan). Jag ska bara vänta i några dagar och riktigt suga åt mig av all högstadieångest som ligger och kväser i stadens gränder. Om det blir för mycket kan jag ju alltid åka ut i skogen en stund.

Nyår på Nya Stadens Torg