Lev som en gris, dö som en hund

Nu har jag skrivit klart mina intervjuer till mitt projektarbete. Ett jobb som tar sin LILLA tid. Ehe. Nu vet ni.

Lite bilder från mars månad, ingen inbördes ordning.

Så här kan det se ut vid mitt skrivbord när jag ska plugga. Men det gör det aldrig. Eller jo, här gjorde det det. Den med god synskärpa ser en ökenråttsbebis på mobilen. Tror det är ökenråtta.

Här testade jag lite tuffa effekter med min kamera. Den med god synskärpa ser att väggarna är blå. Förlåt för det återkommande motivet TISSE. Eller Tisseboi, som vissa väljer att uttrycka det.

Jag var på Stadt också. Det blir roliga bilder då. Jag tror jag ser vilka det är på bilden, men jag nämner inga namn.

Den här bilden var ju spexig.

Ännu en fin Stadt-bild. Som sagt, väldigt dålig inbördes ordning. Det här är min väninna, förlåt: en av mina väninnor, med samma namn som jag. Undrar vad hon heter. Hon ville iallafall vara med på bild, och det fick hon. Nästan iallafall.

Nu ska jag bege mig iväg på en röd cykel. En DBS. Den Bäste Sykeln.

Mamma?

Idag känner jag mig mindre stressad, och det är ju bra. Därför kan jag göra ett litet inlägg.

Jag väntar på att min mor ska komma hem. Därför ropar jag "mamma?" med jämna mellanrum, när dörren öppnas eller när något annat "mamma kommer hem"-aktigt ljud hörs uppför trappen. Men det är inte mamma. Så den här konversationen har pågått några gånger nu i mitt hem:

Jag: "Mamma?"

Janne: "Nej."

Senare:

Jag: "Mamma?"

Janne: "NEJ!"

Kul

Hej hej! Det var länge sen. Jag har en bra anledning: jag är stressad. Projektarbetet ska in om sådär cirka exakt en månad och 6 dagar. WAAAAH jag har aldrig varit så här stressad nånsin, typ. Eller nåt. Visst, fem veckor är väl lång tid. OM MAN INTE HAR MASSA ANNAN JÄVLA SKITGÖRA I SKOLAN SAMTIDIGT. hej hej. Fysik B-slutprov, tjoho. Svenskauppsats, tjoho. Just det! Konfliktanalys i historia. Yay. Jävla skit.

Det är synd om mig.

Jag har inte tid med något längre. Förutom läxor.

Fan.

Och facebook kan gå och ta sig:

"Ah men lagga MER DÅ FÖR FAN!"

Jag har inte tid med det här!

Jag skulle kunna tagga inlägget som "ångest". Men det gör jag inte.

Noteringar från kolsvart aula

Jag sitter i katedralskolans aula bredvid en person som inte syns. Personen syns inte av den simpla anledning att lampan är släckt och det är kolsvart. I datorns sken kunde jag dock urskilja detaljerna av Alexandra Lundberg. Nyss bjöds det på potatisgratäng här, men jag hade med mig egen kost i form av en vegetarisk lasagne. Den var delikat.

Sandra Gidstedt: "Det ligger en tårtbit här i trappan. Man skadar sig".
Det låter ju inte speciellt bra.
Juha Sillanpää gör konster med sin hatt. Det gick ganska bra.
Idag flyttar jag till vänner här i Skara City. Synd att vännerna inte kommer vara hemma. Nåväl, jag får väl sitta och mysa på deras balkong med ett paket apelsinjuice, för det har jag med mig.

I detta mycket mörka uttrymme får jag mycket tid över till att ägna mig åt tankar om livet, döden och allt som ryms inom den ramen, dvs relativt mycket.
Nu kommer en person hit. VEM ÄR DET? Jaha, Elias Ehn. Den gamle räven. Han fnissar försynt.
"Det är ni som är glöden" /Juha Sillanpää.
"Kommer ni ihåg bratdockorna? De hade string." /Antonia Clausson
Nu blir Alexandra upprörd. Jag måste engegera mig i samtalsämnet.

Åh, jag är sugen på yoghurt.

Lunch

Jag sitter här en mulen lördag klockan kvart i tre och äter lunch. Det kan låta lite trist eller tråkigt men är riktigt mysigt enligt mig.

LISTA över mun lunchs beståndsdelar:

1. Kyckling, stekt, fryst och sen mikrad.

2. Tre små morötter som mamma plockade ur storpåsen.

3. Ett stort glas med grönt te (Mareld) och mjölk. Smakar helt underbart!

4. Potatisgratäng från i torsdags. Den var god.

5. Kalamataoliver.

6. Rostat bröd med smör på.

Det är riktigt gott. Funderar på att ta mig en bete vit kladdkaka som dessert. Livet är gott, i alla fall när man har ett välfyllt kök att välja ur. Tänk när man blir student, då kommer tomater vara lyx. Hå hå ja ja. Jag kan bli lite ledsen när jag tänker på det.

Övervakad läxläsning

I söndags var min vän Catharina hemma hos mig och åt tårtrester och så pluggade vi matematik tillsammans. Det var en trevlig stund. Tisse var med också.

Den här bilden är den bästa jag vet. Den är så himla rolig. Titta på honom!! Fantastisk kisse. Vet inte riktigt vad jag ska döpa den till. "Oh my guard", kanske.

Hej hej

Elvira har länkat världens finaste blogg som jag varmt rekommenderar, har faktiskt aldrig sett något finare. Den är jättebra.

http://magnatens.blogspot.com/

Alla som råkar komma hit måste åtminstone kolla på bloggen, ingen av er kommer ångra sig!

19 år

Idag fyller jag nitton år, det firar vi med ett skjut.

Nej, men ni får en fin bild från Skåne som min mor tagit. Jag skulle vilja spendera alla mina dagar vid en sådan utsikt.

Att sova i kuvös

För att starta mitt första inlägg på några veckor väljer jag att ta reda på en grundval för inlägget. Vad är egentligen en kuvös? Det är en "Kammare för vård av framför allt för tidigt födda barn eller barn som av annan anledning visar symtom på nedsatt livskraft". Själv var jag ett stort och rejält barn så jag behövde ingen kuvös att vila i. Annat är det nuförtiden.

För att dra en liknelse känner jag mig som ett hårdkokt ägg. Det känns lite som att omvärlden hackar på ägget med en sked. När omvärlden hackar på ägget riskerar det att spricka. Spricker ägget så väller innehållet ut och jag drabbas av sönderfall. Förra veckan visade jag tendenser till detta, då jag stod och hoppade och skrek i en folkhop. Så kan det gå när människor inte chillar ner med sina dunkningar på äggen. Det jag ville komma till var alltså att en kuvös inte vore helt fel i dessa dagar. Tänk att ha en vägg mellan mig själv och omvärlden och få ligga och grymta under ett varmt täcke i en varm kuvös. Troligtvis skulle det kännas en smula ensamt. Även trångt. Kanske är kuvös trots allt en dålig lösning? En bättre lösning kanske är att resa utomlands. Jag är sugen på diverse olika länder.

I maj ska jag, Julia Ahlström, göra ett intagningsprov till ett universitet i Finland. Det känns spännande. I Finland är alla fältbiologer och har fältbiologskor. De har även slitna väskor och på gatorna vandrar exotiska djur. Jag kommer nog att trivas. Här kommer lite bilder, för det gillar vi här på "Valen som gick på grund".

I somras såg mina naglar ut såhär. Det var hårda tider.

Mitt nattduksbord.

Syster plus gås.

Ner på stan

Jag och Julia var "ner på tört" en vacker dag i februari.

Den här bilden vet jag inte riktigt vad den heter.

Den här bilden heter "Känsla". Den är lite suddig men förmedlar känslan väldigt bra. Det är därför den heter så.

"Japp", de va de