Att sova i kuvös

För att starta mitt första inlägg på några veckor väljer jag att ta reda på en grundval för inlägget. Vad är egentligen en kuvös? Det är en "Kammare för vård av framför allt för tidigt födda barn eller barn som av annan anledning visar symtom på nedsatt livskraft". Själv var jag ett stort och rejält barn så jag behövde ingen kuvös att vila i. Annat är det nuförtiden.

För att dra en liknelse känner jag mig som ett hårdkokt ägg. Det känns lite som att omvärlden hackar på ägget med en sked. När omvärlden hackar på ägget riskerar det att spricka. Spricker ägget så väller innehållet ut och jag drabbas av sönderfall. Förra veckan visade jag tendenser till detta, då jag stod och hoppade och skrek i en folkhop. Så kan det gå när människor inte chillar ner med sina dunkningar på äggen. Det jag ville komma till var alltså att en kuvös inte vore helt fel i dessa dagar. Tänk att ha en vägg mellan mig själv och omvärlden och få ligga och grymta under ett varmt täcke i en varm kuvös. Troligtvis skulle det kännas en smula ensamt. Även trångt. Kanske är kuvös trots allt en dålig lösning? En bättre lösning kanske är att resa utomlands. Jag är sugen på diverse olika länder.

I maj ska jag, Julia Ahlström, göra ett intagningsprov till ett universitet i Finland. Det känns spännande. I Finland är alla fältbiologer och har fältbiologskor. De har även slitna väskor och på gatorna vandrar exotiska djur. Jag kommer nog att trivas. Här kommer lite bilder, för det gillar vi här på "Valen som gick på grund".

I somras såg mina naglar ut såhär. Det var hårda tider.

Mitt nattduksbord.

Syster plus gås.