Jag sitter i katedralskolans aula bredvid en person som inte syns. Personen syns inte av den simpla anledning att lampan är släckt och det är kolsvart. I datorns sken kunde jag dock urskilja detaljerna av Alexandra Lundberg. Nyss bjöds det på potatisgratäng här, men jag hade med mig egen kost i form av en vegetarisk lasagne. Den var delikat.
Sandra Gidstedt: "Det ligger en tårtbit här i trappan. Man skadar sig".
Det låter ju inte speciellt bra.
Juha Sillanpää gör konster med sin hatt. Det gick ganska bra.
Idag flyttar jag till vänner här i Skara City. Synd att vännerna inte kommer vara hemma. Nåväl, jag får väl sitta och mysa på deras balkong med ett paket apelsinjuice, för det har jag med mig.
I detta mycket mörka uttrymme får jag mycket tid över till att ägna mig åt tankar om livet, döden och allt som ryms inom den ramen, dvs relativt mycket.
Nu kommer en person hit. VEM ÄR DET? Jaha, Elias Ehn. Den gamle räven. Han fnissar försynt.
"Det är ni som är glöden" /Juha Sillanpää.
"Kommer ni ihåg bratdockorna? De hade string." /Antonia Clausson
Nu blir Alexandra upprörd. Jag måste engegera mig i samtalsämnet.
Åh, jag är sugen på yoghurt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar