Att Bryta Isen

Jag läste idag i en kokbok, som jag läst förr, ett råd. Rådet var att man, när man bjudit hem gäster på middag, inte ska vara riktigt klar med middagen när gästerna kommer. Gästerna ska istället få vara med och göra i ordning maten. Finns det gäster som inte känner andra i sällskapet är det tydligen bra att få stå och skiva bröd tillsammans för att "bryta isen".

Jag har inte riktigt reflekterat över det här med att bryta is. Det är onekligen ett talande uttryck, men det kräver ju eftertanke för att inse vad som menas egentligen.

Ju fler fester, tillställningar och samkväm jag är på och ju mer nya människor jag möter, ju mer inser jag hur viktigt det är att kunna bryta den där jävla isen. Det kan vara svårt att få kontakt med vissa människor, oklart om det är någons fel egentligen. Man kanske bara inte hittar den rätta svaga punkten i isen. Men för de flesta människokonstellationer finns det väl ett område av svag is?

Min vän Julia Ahlström har vid några tillfällen gjort en "lista på samtalsämnen" och det är onekligen skojigt, i alla fall för den typen av människor som jag brukar umgås med. Mindre skojigt är att Julia brukar skriva "pi" på samtalsämnen att ta upp med mig. Pi som i 3,14... alltså. Inte så roligt. Härom veckan talade jag exempelvis med en av Julias vänner och han sa efter en stund "Julia, nu blev det pinsam tystnad mellan mig och Sofia, hjälp!" och då svarade Julia "prata om PI!" Har jag en sådan stämpel alltså?

Här kommer några bilder som har med isbrytning att göra.

Här ser man ju tydligt att isen inte riktigt är bruten.

Här har man hittat något att samtala om som intresserar båda parter. Bra jobbat!

Här är isen antingen bruten för länge sedan, eller så är båda parter berusade.