Det var en gång en pojke som älskade en flicka och hennes skratt var en
fråga som han ville ägna hela livet åt att besvara.
När jag vill hitta en anledning att älska mänskligheten så tänker jag på den här meningen.
Jag har ett behov av att skriva om minnen och händelser som gör mig nostalgisk. Jag vill gå över Rudenschöldskolan och lyssna på "Mannen i den vita hatten".
Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad. Jag är livrädd för att leva och dödsrädd för att dö och hela den där harangen. Den här bilden är jag. Jag är den här bilden.
Det känns på något sätt som att jag snart borde knyta igen säcken innehållande "tonåren i Lidköping". Jag undrar hur det görs på ett bra sätt. När jag spelade Sims så fanns det en tapet som jag inte gillade för att den kändes "främmande" på något sätt. Den kändes inte hemma
och den gjorde mig illa till mods. Jag ville inte använda den för att den var tråkig, fast på ett sätt som jag inte kunde förklara. Mest kändes den bara främmande, fast inte som inte ordets egentliga mening. Det går att koppla den här tapeten till minnena jag har av hela min tonårstid på ett oförklarligt vis. Det ligger liksom som i en dimma som jag måste djupdyka för att hamna i och i dimman hörs introt till Mannen i den vita hatten. Eller nej, extraverserna.
På tal om extraverser. Håkan Juholt. Jag älskar honom. Mest för att det blir så tokigt för honom hela tiden. Det går ju bara fel. Nu ska vi visst skicka hela flottan till Libyen. Ja, varför inte? Jag är glad att jag inte är i hans skor. "Sen får någon annan ta över" var också ett skojigt citat. Stackars socialdemokraterna. Det här känns som att deras slutgiltiga död är inne inom kort. Jag läste att partiet var ett barn av motsättningen av arbete och kapital. Eftersom den motsättningen ligger på sin dödsbädd så gör nog även socialdemokratin det. Tråkigt, men sant. Vår generation får väl skutta upp på några barrikader mot någonting annat. Men vad? Jag vill ju slåss för någonting. Almarna i Alingsås känns inte som något roligt alternativ.
Just det! Missa för all del i världen inte att Migrationsverket gjort en Bamsetidning om några barn som söker asyl i Sverige på grund av att krokodiler tagit över deras idylliska rike. Här finns storyn i ett kortare format:
Det där med Bamsetidningen är roligt, jag tittade på Debatt när de pratade om det. De var riktiga stolpskott, de som skulle föreställa sakkunniga.
SvaraRaderaFör övrigt så gillar jag dina inlägg Julia (eller jag gillar ju Sofias också, men på ett annat sätt). Speciellt det där med korståget var fint. Hoppas du har det fint, vi ses snart! Kram